fummelsemlan

Nu är vi hemma igen efter 7 nätter i tält och vi har haft tur med vädret IGEN. Det nya tältet vi köpte håller stora myggor ute och det var rena turen att det inte fanns knott ,för då hade vi nog fått åka hem med en gång. Vi styrde resan mot Karlstad först för att överlämna kaninen och bara glädjen i barnaögon kan vara värd en sådan trång resa. Efter prat,lek och fika så packade vi in oss i bilen igen,utan kanin,och körde för att leta reda på en bra camping. Den första vi kom till påminde om en nyslagen åker och såg allmänt tråkig ut så vi vände och körde upp mot Fryken. Vi hamnade på Fryken-badet och där var otroligt vackert i solnedgången. Vi klev bestämt ur bilen allihop och letade upp en bra plats och när vi hittat en så fick små barn och hundar återvända till bilen för att söka skydd mot myggen. Jag och Jim (sonen) skyndade oss så mycket vi kunde att hitta rätt pinnar till rätt plats. Det var första gången vi slog upp det tältet och det var mörkt och stickigt bland myggen men till slut kunde vi glädja oss åt att det var hyfsade sovplatser och ett oväntat stort rum i mitten av tältet.



Såhär såg det ut andra dagen efter att Jim puttat mej i sjön  hehe



Men vilken vacker plats det var och vilken tur vi har med vädret på våra resor och äventyr.

Andra kvällen kom vännerna från karlstad på besök. Vi skulle grilla och efter ett evigt blåsande på glöden så blev det till slut korv och hamburgare. Sen ville tjejerna gå ner till vattnet så det gjorde vi.
Efter andra natten så packade vi ihop våra pinaler och åkte mot släkten och Karlskoga. Det är alltid lika roligt att "komma hem". På något sätt kommer det alltid vara hemma,vart jag än hamnar. Jag har ju i flera år haft funderingar på att flytta uppåt igen men i så fall lutar det åt Örebro. Det är en lite mer lagom stad på något vis. Inte minst med tanke på arbetstillfällen. Men det är en senare fråga.
Väl framme där slog vi upp tältet på baksidan av min farbror Bosses trädgård och vi blev välkomnade med nybakat bröd. Aina är oslagbar i köket så jag tror jag gick upp flera kg på några dagar *L*
Det blev mycket mat och mycket prat. När man ses i genomsnitt en gång/år så blir det en del att ventilera. Farmor träffade jag också några ggr och jag tycker aldrig hon förändras. Hon har sett likadan ut sen jag var liten. Visst är det konstigt?



Här sitter hon på verandan hos Bosse och Aina.


Här är Aina och mitt kusinbarn Simon. Han vill inte gärna vara med på bild men jag smög lite.



Det här är Helena som är Simons mamma,tillika min kusin Roberts fru



Farbror Bosse till vänster och Robert till höger. Här hade vi grillat och fortsatte nu med lite dricka i olika varianter. Robert som är en brumbjörn både inuti och utanpå säger plötsligt : nu ska jag skrämme hunn. Det gjorde han. Han hoppade upp en bit och damp sedan ner på stolen som i sin tur damp ner på verandagolvet. Det var inte bara hunn han skrämde. Jag ångrar starkt att jag inte vara beredd med filmkamera. hehe  Nej,det blev inga personskador,bara en del materiella.
Hundarna stortrivdes också. Dom njöt i fulla drag av att ha en stor trädgård att rusa runt i.



Det tar på krafterna *L*



Freja hittade skugga. Hon höll sej hellre på gräset där hon fick lite skugga och lugn från Falco (valpen)

På väg hem hälsade vi på min mamma och styvfar ( det låter inget vidare men han är en bra sån) och inte ens där fanns det knott så vi slog läger på deras gräsmatta en natt också och vaknade med sjö-utsikt. Vilken plats det är när det bara inte än en massa knott.
Tiden går fort när man har roligt och nu är vi hemma igen. Det regnar men det är helt ok. Vi har haft tur som sagt var och hunnit med mycket denna sommaren.
Nu är det Ljungbydagarna så det kanske blir nån öl i helgen. Om jag orkar *L*

Nu drar det ihop sej för nästan äventyr. Dags att vända näsan mot gamla hembygden och på resan dit kommer vi att vara 3 människor, två hundar och en kanin i bilen. Det plus all packning. Kaninen ska avlämnas i vänners ömma vård för han har det inte så roligt nu med två hundar i samma lägenhet.
Hundarna däremot tycker att kaninen är en lattjo liten pryl  hehe
Mitt tält håller på att ge upp. När vi var ute på en ö i Bolmen nu i veckan så droppade det in lite genom taket och dragkedjan till yttertältet har gått sönder. Dags att inhandla ett nytt tält alltså. Vi ska försöka få tag i ett med två sov-avdelningar
så vi kan hålla hundarna åtskilda på nätterna. Tror det blir mer sömn på det viset.
Det blir mycket camping denna sommaren. Man blir ju riktigt förhärdad hehe
Man kanske skulle skaffa sej ett hustält och bo där året om  hm.... Ska föreslå det för barnen....
Ingen dator,ingen tv,ingen tvättmaskin,inte ens laddare till mobilen. Vet inte vem av oss som skulle klara det bäst.
Inte jag iaf hehe

Min vandrarkompis fick inte ledigt så vandringen fick skjutas på framtiden.  Den som väntar på nåt gott osv..
Någon annan som vill hänga med ut och sträcka på benen kanske?

Finns det egentligen några bra skäl till att inte vara ensam?

I förrgår var jag ute en kvällsrunda med Freja. Vi gick på gräsmattan bakom studentlägenheterna på vägen hem. Klockan var runt 21.30 och det var lugnt och stilla.
Vi har diskussioner,Freja och jag om det där med att bita i kopplet. Jag tror valpen påverkar henne så hon går neråt i åldrandet istället för tvärtom.
Bäst som vi går där och diskuterar detta, hon morrar och jag fyar(typ) så flyger en altandörr upp och ut rusar en dovt morrande pitbull.
Jag hinner bara uppfatta ljudet och ansiktet på hunden innan jag kastar mej över Freja och lyfter upp henne så högt jag kan för att han inte ska sätta sej i strupen på henne. Jag snurrar frenetiskt runt med henne vilt skrikande i famnen, men han lyckas ändå få tag i skinnet på hennes rygg så jag blir tvungen att sätta ner henne och försöka få bort honom.
 Vet ni hur hårda såna hundar är i kroppen? Det finns ABSOLUT INGENTING att ta tag i.
 Det gjorde ju inte saken bättre att jag själv fick panik.
Jag fick honom på något sätt att släppa taget om hennes rygg men då satte han tänderna i hennes ben istället och drog och skakade så mycket han kunde. Freja fullkomligt skrek av skräck och jag slog efter honom lika frenetiskt.
Det här tog bara några sekunder men man hinner tänka mycket.
Ägaren kom medans hunden skakade Frejas ben och till slut lyckades vi få bort honom. När ägaren ledde bort honom så morrade han hela vägen in.
Jag måste till ägarens försvar säga att han såg ut som jag kände mej och han har lovat att gå till någon expert med hunden och få ett utlåtande och finns det ingen hjälp att få (vilket jag knappast tror) så ska den avlivas. 
Det här var absolut inget sunt beteende. När den ena hunden lägger sej så ska striden vara över. Punkt slut!! För hundar existerar ingen långsinthet eller gammalt groll. Det är instinkter som talar. Hundar har ingen möjlighet att tänka framåt eller bakåt. Däremot kan dom förknippa vissa situationer med obehag eller motsatsen.
Freja var ju ganska rädd för andra hundar när vi fick henne och nu hade vi tränat bort det så hon inte skällde så fort hon såg en annan hund. Jag hoppas nu att det inte kommer tillbaka.
Dagen igår tillbringade vi på Växjö djurklinik där hon fick såren rengjorda och omlagda. Som tur var hann det inte bli några djupa bitsår men han hade klämt hennes handled rejält så det blir medicin ett tag framöver.
Tänk om det hade varit ett barn som var ute och lekte med sin hund. Eller en gammal människa. Eller för den delen en liten hund. Det är många tankar som snurrar.
Skadorna är dokumenterade och håller inte ägaren till hunden vad han har lovat så kommer jag att anmäla. Inte som hämnd utan för att hindra fler händelser av den här sorten. Det låter på honom som om han menar vad han säger så jag hoppas det är så.

Vårt senaste tillskott till familjen var hos veterinären igår och blev vet.bes.,chippad och vaccinerad.
u.a. hela vägen och omdömet: lugn och trevlig
Jag har nog aldrig träffat en valp som tar allting med så stort lugn som denna gör. När vet. skulle chippa honom så ville hon att jag skulle hålla i bakdelen och Jim i framdelen. Enda reaktionen hon fick av valpen var en sned blick som undrade vad som skulle hända härnäst *L*

Visst är han söt?

Här är lite bilder från vackra Karlshamn



Vi fick sällskap vid frukosten varje morgon



Soliga och glada barn



Jag älskar dom släta klipporna. Kan ha med barndomsminnen att göra.



Själva staden är också väldigt fin. Många gamla vackra byggnader.



Det blir gärna lite glassigt på såna här ställen



Lite mer solnedgång över havet


När vi kom hem från Karlshamn så var det sommarmarknad här i stan så medans jag lägger in bilder här sitter jag och äter fudge i olika smaker. Mmm...vad gott det är *L*

Idag bär det av till Karlshamn med den lilla och hennes kompis. Det blir avkopplande strandliv för hela slanten. Jim är hemma med hundarna så dom slipper sitta bundna och gnälla. Det är dags att packa in tältet i bilen igen  *L*

Nu har vi fullföljt vandringen som var helt fantastisk på alla sätt. Alla var taggade och alla hjälptes åt med det som skulle göras. Det var till största delen perfekt väder för att vandra. inte för varmt och inte för kallt. Inte så väldigt blött heller faktiskt, med undantag av sista förmiddagen men då gjorde det ju inte så mycket. Det som blev tröttast var faktiskt Freja vilket gjorde att jag beslöt att befria henne från väskorna(som iofs inte var tunga) den tredje dagen. Hon lärde sej väldigt fort att om hon bara kom in i tältet så fick hon vila sen. Troligen sprang hon bort en massa energi i onödan på egna irrfärder runt omkring oss när vi gick. Tack och lov skötte sej båda hundarna exemplariskt och försökte inte ens jaga får vilket förvånar mej. Dotterns pojkvän Toma stannade vid ett fårhägn och frågade ett får där om han fick slakta det. Svaret kom genast från resten av flocken: Nääää!    Något vi skrattade åt i två dagar. Vi tog lite bilder också.


Den här bilden tog vi precis i början på vandringen. Det blev så att vi utgick från Otterbergets camping några km från Hova. Det hela började med en diger uppförsbacke som verkligen fick oss att tvivla på om vi skulle klara av det hela.


Efter ett par timmar kom vi fram till en strand där vi åt lite lunch och sedan fortsatte. Det var otroligt vackert !
En missräkning dock med det fina gasolköket. Det visade sej att när man skuvade på det så sprutade gasolen åt alla håll så vi fick lägga undan det och göra upp eld på stranden istället. Det var eld som gällde resten av vandringen men det gick bra det med när vi vant oss.

När vi gått en bit längs stranden så hittade vi en kräfta. Något som storligen intresserade Fille. Han var mycket nyfiken och samtidigt vettskrämd så vi fick oss några goda skratt. Hade det varit fler kräftor så kanske vi hade fått god kvällsmat istället. hehe

Efter en lång vandring och ganska mycket vind så slog vi upp tälten på en tomt nära sjön. Det såg inte ut att ha varit någon där på ett bra tag och vi var försiktiga för att inte störa någon. Det var enda stället vi hittade när tröttheten övermannade oss.

Det var så många vackra vyer men tyvärr krånglade kameran en hel del. Här är en av dom iaf.

Jim och Freja begrundar. Toma (dotterns pojkvän) påstod att under kriget stängde man in krigsfångar i såna där lådor. 25-30 stycken. Kineser tillade han efter att ha tänkt en stund   hahaha

Vilopaus efter att vi gått vilse några extra km. Ingen vilsegång vi ångrade eftersom vi fick många fina upplevelser på vägen. Det här var nog dock den tröttaste dagen och gossarna hade ont i fötterna.

Belöningen kom när vi hittade nästa lägerplats! På stranden i Gottbol. Det var en underbart vacker solnedgång och vi satt så länge vi orkade och njöt av den och grillad korv. Det är lite konstigt för jag kände inte en enda gång under hela vandringen att jag var riktigt hungrig. Jag trodde det skulle bli tvärt om. Det kan ju ha varit så att jag var för trött. Äta måste vi ju ändå och när maten väl var färdig så gick det ner lätt.

Förmiddagen den tredje dagen kom vi till den här platsen och hade jag inte vetat bättre så hade jag nog tittat efter krokodiler. Man blir så fylld av vackra upplevelser så man kan knappt ta in det man ser.

Som sagt var så fanns det mycket att se.


Mm  fint var det

Här stannade vi några minuter och vilade på Herberts ängar. Skrev några ord i gästboken gjorde vi också.
Hundarna lärde sej med tiden att stanna och vila när vi gjorde det.

Lite oväntade inslag i bilden. Två lamor som stod och undrade vilka vi var.

Man kan leva vidare även om man känner sej tom inuti ibland *L*

Helt ihåligt var det här.

 Det fanns många ställen jag skulle kunna tänka mej att stanna på i all evighet. Det här var ett sånt.

Törstiga hundar och ägare blev det. Då får man dela med sej av vattnet.


Sista kvällen innan vi kom fram till Otterberget igen fick vi hjälp av Doris att hitta denna underbara plats ( tack Doris). Vi fick hyra in oss hos Ninni och använda dusch ( jippi) och kök där. Det fanns också en brygga med inbyggd eldstad och där satt vi den här helt vindstilla kvällen tills ögonen nästan föll ihop av sej själva. Killarna metade lite utan att få nåt på kroken men man kunde se att det var aktivitet i vattnet.

Jag är nog lite fascinerad av vatten men visst är det rofyllt.

Tillbaka på campingen. Som sagt var så var det blött sista etappen ,men vi hade tur och fick hyra husvagn med förtält och här sitter vi nu och väntar på att bli torra och varma.

En trött hund i förtältet. Hon var hela tiden noga med att ligga så hon hade uppsikt över "flocken". En instinkt som verkligen kom till sin rätt när vi var ute på okänd mark.

Midsommar utanför vagnen och vi är lite mer utvilade.

Vad säger man? Det var underbart och vi hade allihop gärna fortsatt vandra ett tag till. Vi kommer snart att göra fler vandringar. Det är vi rörande överrens om  :=)

Nu har vi packat det mesta och på söndag morgon bär det iväg om vädret blir som utlovat. Förväntan är stor och vi springer om varann och kollar vad som packas ner. jag tänkte smuggla ner en vinare i varje ryggsäck men det blir nog inget med det  hehe  Det blir tungt nog ändå.
Vi funderar på att stanna kvar och fira midsommar vid sjön om inte regnet vräker ner. Det kunde vara en fin avslutning på rundan. Troligen startar vi från Skagerns camping och vi borde rimligen vara tillbaka där senast fredag om vi går i trivsam takt. Då kan vi ha lite gott liggande i bilen som vi kan njuta av när vi kommer fram.
Och våra midsommarkläder naturligtvis  :=) Tänk att få duscha och ta på sej finkläder efter några dagar på vandring. Bara det!! 
Kaninen har vi lyckats låna ut medans vi är bortresta så han får också lite semester. Fiskarna får ha långtidsfoder och så fyller vi skålarna till undulaten. Hunden Freja tittade stort när jag packade ner mat till henne nu ikväll. Jag undrar vad som rör sej innanför pannbenet på henne. Hon har säkert samma undran när det gäller oss människor  *L*
Om jag inte hinner in och skriva innan så önskar jag dom som läser en riktigt fin midsommar  :=)
(alla andra med för den delen)

Imorgon är det studenten för dom två äldsta och hela dagen har gått åt till förberedelser av maten vi ska glufsa i oss imorgon. Kylen är full av mat som ska ätas MEN inte förrän imorgon, och vi är hungriga. Det vardagliga får liksom inte plats när man bara har ett litet kylskåp. Får väl skaffa ett större själv. Hur tänker man när man hyr ut en fyrarums-lägenhet med bara delad kyl och frys? Ja ja,vi får väl äta desto mer imorgon då.
Barnens pappa ringde idag och sa att han är sjuk. Han skulle försöka komma en stund ändå och det hoppas vi att han gör. Det är ju en stor dag för ungarna, och jag tror inte han vill missa det heller för den delen. Det blir nog fullt hus och det är ju kul. En stund iaf.
Det ska bli regn har dom sagt. Förhoppningsvis blir det bara lättare regn så vi kan ta lite fina foton på dom duktiga barnen. Barn och barn förresten, dom är ju stora nu.
Den lilla har skolavslutning på torsdag och sen gör vi vad vi vill med tiden. Jag ska ju ut på vandring med dom stora barnen så jag har lovat henne att hon och jag ska ge oss iväg på nånting vi också. Det blir nog ett par dagar vid kusten om solen skiner. Det är skönt så länge dom nöjer sej med att tälta. det är ett billigt nöje iaf och man får se många vackra platser och träffa många roliga människor. Nästa år ska hon med ut och vandra säger hon. Vi får väl se vad hon säger när det är dags *L*

Nu har jag kommit igång med städningen inför studenten. Skulle ha börjat för flera dar sen men bara skjutit upp det. Finns ju så mycket annat som är viktigare (läs roligare). Men nu så är det snart gjort iaf. Har lyckats inhandla en ny klänning med och gissa om jag blev lycklig när det första jag hittade satt perfekt (på min mindre perfekta lekamen) . Men med förvissningen om att skönheten sitter i betraktarens öga så blev det riktigt snyggt  hehe Har fått låna kamera av en kompis med så jag ska ta några riktigt fina studentbilder tänkte jag. Om jag kan. Nu ska jag snart återgå till städningen. har sista tvätten på tork med så nu börjar det arta sej. När det väl är färdigt så ska jag ta en lång avkopplande runda med vovven som belöning   ;=)

Igår satt jag och ungdomarna och åt lite gott,drack lite gott med och så planerade vi vad vi måste ha med oss på vandringen. Det är en del faktiskt. Dotterns kille började prata om konserverat kött i olika former. Jo det kan han ju ta med, om han vill bära tungt  hehe  Jag och sonen var i H-stad idag och handlade en ryggsäck,spritkök i miniformat och varsin praktisk jacka. Lite annat smått och gott blev det naturligtvis också. Jo just det, en ny klövjeväska till Freja med. hennes gamla har gått sönder så vi köpte en i lite högre kvalitet denna gången. Igår fick hon förresten en ny kompis. Det var en schäferkorsning på 3 år. Enda gången det skar sej lite var när han ville springa i förväg. Då vallade hon tillbaka honom och sa till med ganska hög röst, att han minsann skulle hålla sej till flocken  hehe  Så är det att vara kompis med en vallhund.
Igår och idag har vi friserat dotterns golvmopp ( en blandning av papillon och schitzu) så att han ska orka följa med och vandra han också. Nu längtar vi bara efter att studenten ska vara över och att det ska bli lagom väder så vi kan ge oss av. Alla är lika ivriga att komma iväg.

Ibland säger dom man kallar vänner, saker som får en att tappa målföret. Igår hände just det och jag tror inte ens vännen ifråga var riktigt medveten om det. Eller kanske? Jag hoppas inte det iaf.
Jag har inga plus-poäng att dela ut för tillfället   :=(

Nu är planeringen igång för fullt inför sommarens vandring. Vi ska efter "tips från coachen" troligen gå skagern runt. Det blir jag, sonen, äldsta dottern och hennes kille. Åsså hunden förstås. Det är i nuläget lite tveksamt om dottern ska ta med sin hund. Han har korta ben och ingen av oss vill bära runt honom hehe
Jag var så uppspelt igår att jag knappt kunde sova. Jakten på utrustning har också börjat och än så länge har jag lånat en ryggsäck och köpt en annan. Tält sovsäckar och liggunderlag har vi nästan täckt upp. Mitt största bekymmer just nu är hur vi ska orka bära med en massa hundmat. Får väl kolla om det finns att köpa längs vägen för annars får vi nästan ha en ryggsäck bara för det *L*
Nu har jag bara en kväll kvar att jobba och sen är jag ledig i tre och en halv vecka.
Studenter har jag med nästa vecka och det har slumpat sej så att det blir två på en gång. Både praktiskt och kostsamt på samma gång. Nu ska jag återgå till planeringen av studentkalas och vandring.

Det är helt enkelt ingen bra dag.
Skit , piss och vademecum som min pappas moster brukade säga

lekfullt i parken

Nu går det framåt med lydnaden. Vi har lyckats uppnå någon form förståelse. Jag ropar och låter skitlycklig och hon kommer rusande rakt in i mina knän. Jag är gladast när hon inte har en stor pinne i munnen. Hon också förmodligen. Men allra gladast är jag att hon överhuvudtaget kommer när jag ropar. Det är ett stort och viktigt steg framåt och nu känns det genast mycket lättare. Jag vågar tom släppa henne lite i parken men det är under noggrann uppsikt. Hon är ju stor och kan nog skrämma en och annan hundrädd person om hon kommer rusande. Koppelträningen går också bra men där krävs lite mer jobb innan jag är nöjd. Hon vet vad som förväntas men ibland kan hon bara inte bärga sej innan vi är framme vid skogen tex. Hon vet ju hur kul det är där och det är bråttom bråttom  hehe
Vi var vid Bolmen och fikade i helgen och då matade vi änderna med bröd. Det tyckte hon var riktigt onödigt så hon skyndade sej att sno det innan dom hann fram men hon rör dom inte och det känns bra.
Jag tror jag har haft tur med valet av hund. Ibland ska man ha det också *L*

Lite om jobbet då.
Kom till en dam idag där jag skulle städa men när jag kom in där så sa hon att det inte behövdes för hon hade fått hjälp av någon annan. Då föreslog jag att vi skulle ta en promenad i det vackra vädret istället. Hon lyste upp men så sa hon att hon orkar ju inte gå. Jag hämtade en rullstol och så tog vi en tur ner till ån. Där satt vi sen en stund och pratade om allt möjligt innan vi fortsatte över bron och sedan i sakta mak hemåt. På vägen plockade vi blommor som växte utmed kanterna. Vi hittade tom en liljekonvalj och jag har sällan sett någon bli så lycklig för en blomma. Det värmer ska jag säga att få en chans att göra det där lilla extra. Det behövs inte så mycket för att göra någon glad.

Ibland kan man inte bli annat än fundersam



Det känns som om livet är fullt av osynliga gränser





Och då blir man bara så trött