Ölands östkust i skymningsljus
Kärlekens vara eller icke vara
Kärleken är förgänglig. Ena stunden är den där och sedan är den försvunnen. Poff, så går den upp i rök... Nej, jag sörjer inte kärleken, jag sörjer förlorade drömmar. lite iaf.. Jag tror att jag har funnit mig själv lite och jag kan konstatera att jag just nu inte känner något som helst behov av bekräftelse genom en man. Jag mår bra OCH känner mig tillfreds med tillvaron. Mina vänner säger att det snart kommer ändra sig. Dom tror att jag har blivit djupt sårad. Men det har jag inte. Om jag nu har det, utan att förstå det själv så är jag bara tacksam för det. Jag känner mig fullkomligt lugn och männens inviter bekommer mig inte. Jag nappar inte. Och jag behöver inte ens fundera över det. Jag tror att man blir tilldelad en viss ranson med kärlek. Man får en viss mängd till kärlekslivet och när man har slösat tillräckligt så finns det inte mer. Nu är det ju också så att jag har fullt upp med annat. Jobb, utbildning, barn och hundar och orkar inte så mycket mer än det. Det är kanske en spärr för energiflöde.
Så till min lilla farmor som är uppe hos änglarna nu. Undrar vad hon lär dom?! Hon var gammal och trött och tyckte att det fick vara nog. En natt somnade hon således bara in lugnt och stilla. Hon fick leva tills hon var nöjd och bättre kan det väl inte bli? Hon var en mycket speciell människa. I sin ungdom körde hon minsann mc, och då ska man tänka att hon fyllde 91 i april i år. Hon var en cooling min farmor! Hon finns alltid i hjärtat och för hennes skull är jag glad att hon fick sluta sina dagar. Jag undrar om hon är tillsammans med farfar och kanske Aina nu. Hon var så ledsen över att Aina fick gå före. Hon tyckte det var orättvist, och det kan man ju tycka. Men ingenting är rättvist och det är bara att leva med det.
Imorgon ska jag ringa Bosse och kolla läget. Fast han kanske är och jagar älg nu. Man vågar knappt gå ut i skogen för alla jägare nu.
I somras var jag, Sofi och Toma ute och vandrade på öland. Freja var ju också med så klart. Det är fint på Öland. En annorlunda natur och en massa trevliga människor. MEN det var inget bra ställe att vandra på. Det var kor, stängsel och asfalt nästan vart man gick. Jag tror att ska man semestra på Öland så är det nog bäst med cykel. Nästa år ska vi gå genom skog igen. Det är mycket bättre för ben och fötter.
Så till min lilla farmor som är uppe hos änglarna nu. Undrar vad hon lär dom?! Hon var gammal och trött och tyckte att det fick vara nog. En natt somnade hon således bara in lugnt och stilla. Hon fick leva tills hon var nöjd och bättre kan det väl inte bli? Hon var en mycket speciell människa. I sin ungdom körde hon minsann mc, och då ska man tänka att hon fyllde 91 i april i år. Hon var en cooling min farmor! Hon finns alltid i hjärtat och för hennes skull är jag glad att hon fick sluta sina dagar. Jag undrar om hon är tillsammans med farfar och kanske Aina nu. Hon var så ledsen över att Aina fick gå före. Hon tyckte det var orättvist, och det kan man ju tycka. Men ingenting är rättvist och det är bara att leva med det.
Imorgon ska jag ringa Bosse och kolla läget. Fast han kanske är och jagar älg nu. Man vågar knappt gå ut i skogen för alla jägare nu.
I somras var jag, Sofi och Toma ute och vandrade på öland. Freja var ju också med så klart. Det är fint på Öland. En annorlunda natur och en massa trevliga människor. MEN det var inget bra ställe att vandra på. Det var kor, stängsel och asfalt nästan vart man gick. Jag tror att ska man semestra på Öland så är det nog bäst med cykel. Nästa år ska vi gå genom skog igen. Det är mycket bättre för ben och fötter.
