fummelsemlan

Alla kan väl lukta lite illa om fötterna ibland?



Jag går så fort så det ryker om fötterna  hehe

Jag och Freja tog en promenad längs gamla järnvägsspåret mellan Ljungby och Lagan.
Jag gick och funderade på hur bra vandringsled det skulle bli om det röjdes lite.


Många små julgranar.



Här hade det visst blivit röjt men allting låg kvar på spåret så det gjorde bara saken värre.
Ännu lite längre fram hade någon försigkommen person dragit taggtråd rakt över spåret så vi vände.



Vilopaus i ljungen på vägen hem. Soligt och fint var det denna höstdag och det kändes inte bra att vända hemåt så fort.
Det har ju varit många diskussioner om järnvägen här. Personligen tycker jag det skulle göras om till cykelbana eller vandringsled så man slipper trafiken om man vill ta sej nånstans utan motorfordon.
Så det så!

På natten när man försöker somna dyker en massa ord och tankar upp. Massor som man vill pränta ner och dela med sej av, om man bara hade orkat kliva upp igen och slå på datorn. Det orkar man ju inte, utan tänker att det ska jag komma ihåg att skriva imorgon.
Nu är det imorgon. Igen. Vart tog tankarna och alla bra ord vägen?
Jag brukar ligga och fantisera innan jag somnar. Göra om världen precis som jag vill att den ska vara. Ibland hoppas jag att drömmarna ska ta vid och fortsätta mina fantasier.
Det hände ibland när jag var ung och grön, och sen fortsatte jag drömma hela dagen efter.
Sånt funkar inte längre. Man har blivit blockerad av hur det ÄR och hur man borde VARA. Så kan man ju inte göra. Man ska leva i NUET. Det är modernt och riktigt.
Inte minst viktigt.
Har jag hört
Fast det är roligare att fantisera och drömma sej bort.
Att fantisera om framtiden.
Att önsketänka lite ibland.
Att tänka tillbaka är också viktigt. Man lär ju sej av sånt som hänt och sånt man har upplevt. Man lär sej av både misstag mer lyckade tilltag.
Man bör begrunda. Inte hela tiden naturligtvis men ibland. Jag kan inte påstå att jag har gjort något direkt som jag verkligen ångrar. Visst har jag gjort misstag men kanske var det nödvändigt för att forma mej till den jag är idag.
För nu är jag ganska bra. Inte perfekt men någon jag kan leva med.

Nu är vi hemma igen efter 7 nätter i tält och vi har haft tur med vädret IGEN. Det nya tältet vi köpte håller stora myggor ute och det var rena turen att det inte fanns knott ,för då hade vi nog fått åka hem med en gång. Vi styrde resan mot Karlstad först för att överlämna kaninen och bara glädjen i barnaögon kan vara värd en sådan trång resa. Efter prat,lek och fika så packade vi in oss i bilen igen,utan kanin,och körde för att leta reda på en bra camping. Den första vi kom till påminde om en nyslagen åker och såg allmänt tråkig ut så vi vände och körde upp mot Fryken. Vi hamnade på Fryken-badet och där var otroligt vackert i solnedgången. Vi klev bestämt ur bilen allihop och letade upp en bra plats och när vi hittat en så fick små barn och hundar återvända till bilen för att söka skydd mot myggen. Jag och Jim (sonen) skyndade oss så mycket vi kunde att hitta rätt pinnar till rätt plats. Det var första gången vi slog upp det tältet och det var mörkt och stickigt bland myggen men till slut kunde vi glädja oss åt att det var hyfsade sovplatser och ett oväntat stort rum i mitten av tältet.



Såhär såg det ut andra dagen efter att Jim puttat mej i sjön  hehe



Men vilken vacker plats det var och vilken tur vi har med vädret på våra resor och äventyr.

Andra kvällen kom vännerna från karlstad på besök. Vi skulle grilla och efter ett evigt blåsande på glöden så blev det till slut korv och hamburgare. Sen ville tjejerna gå ner till vattnet så det gjorde vi.
Efter andra natten så packade vi ihop våra pinaler och åkte mot släkten och Karlskoga. Det är alltid lika roligt att "komma hem". På något sätt kommer det alltid vara hemma,vart jag än hamnar. Jag har ju i flera år haft funderingar på att flytta uppåt igen men i så fall lutar det åt Örebro. Det är en lite mer lagom stad på något vis. Inte minst med tanke på arbetstillfällen. Men det är en senare fråga.
Väl framme där slog vi upp tältet på baksidan av min farbror Bosses trädgård och vi blev välkomnade med nybakat bröd. Aina är oslagbar i köket så jag tror jag gick upp flera kg på några dagar *L*
Det blev mycket mat och mycket prat. När man ses i genomsnitt en gång/år så blir det en del att ventilera. Farmor träffade jag också några ggr och jag tycker aldrig hon förändras. Hon har sett likadan ut sen jag var liten. Visst är det konstigt?



Här sitter hon på verandan hos Bosse och Aina.


Här är Aina och mitt kusinbarn Simon. Han vill inte gärna vara med på bild men jag smög lite.



Det här är Helena som är Simons mamma,tillika min kusin Roberts fru



Farbror Bosse till vänster och Robert till höger. Här hade vi grillat och fortsatte nu med lite dricka i olika varianter. Robert som är en brumbjörn både inuti och utanpå säger plötsligt : nu ska jag skrämme hunn. Det gjorde han. Han hoppade upp en bit och damp sedan ner på stolen som i sin tur damp ner på verandagolvet. Det var inte bara hunn han skrämde. Jag ångrar starkt att jag inte vara beredd med filmkamera. hehe  Nej,det blev inga personskador,bara en del materiella.
Hundarna stortrivdes också. Dom njöt i fulla drag av att ha en stor trädgård att rusa runt i.



Det tar på krafterna *L*



Freja hittade skugga. Hon höll sej hellre på gräset där hon fick lite skugga och lugn från Falco (valpen)

På väg hem hälsade vi på min mamma och styvfar ( det låter inget vidare men han är en bra sån) och inte ens där fanns det knott så vi slog läger på deras gräsmatta en natt också och vaknade med sjö-utsikt. Vilken plats det är när det bara inte än en massa knott.
Tiden går fort när man har roligt och nu är vi hemma igen. Det regnar men det är helt ok. Vi har haft tur som sagt var och hunnit med mycket denna sommaren.
Nu är det Ljungbydagarna så det kanske blir nån öl i helgen. Om jag orkar *L*

Nu drar det ihop sej för nästan äventyr. Dags att vända näsan mot gamla hembygden och på resan dit kommer vi att vara 3 människor, två hundar och en kanin i bilen. Det plus all packning. Kaninen ska avlämnas i vänners ömma vård för han har det inte så roligt nu med två hundar i samma lägenhet.
Hundarna däremot tycker att kaninen är en lattjo liten pryl  hehe
Mitt tält håller på att ge upp. När vi var ute på en ö i Bolmen nu i veckan så droppade det in lite genom taket och dragkedjan till yttertältet har gått sönder. Dags att inhandla ett nytt tält alltså. Vi ska försöka få tag i ett med två sov-avdelningar
så vi kan hålla hundarna åtskilda på nätterna. Tror det blir mer sömn på det viset.
Det blir mycket camping denna sommaren. Man blir ju riktigt förhärdad hehe
Man kanske skulle skaffa sej ett hustält och bo där året om  hm.... Ska föreslå det för barnen....
Ingen dator,ingen tv,ingen tvättmaskin,inte ens laddare till mobilen. Vet inte vem av oss som skulle klara det bäst.
Inte jag iaf hehe