lekfullt
Igår eftermiddag packade vi ryggsäcken med lite fika och stack upp till släng-gungan vid vindskyddet ( Narnia som jag nämnt tidigare).
Det var soligt och varmt och vi tänkte njuta av det tillsammans, Jim,Vanja,jag och hundarna. ( vet iofs inte vad hundarna tänkte ). Freja hade en riktigt dålig dag. Hon har fått ett konstigt humör och jag vet inte riktigt vad det beror på. Får väl ringa Mr Millan hehe
Innan vi var framme hade hon nästan drivit mej till vansinne genom att jaga och skälla på precis allting,så efter en stund band jag helt enkelt fast henne och satte mej bredvid tills hon lugnade sej. Kan hundar ha ADHD?
Eller är det kanske jag som har det och påverkar henne? *L*
Iaf så varvade hon ner efter en stund så vi kunde koppla av och gunga. Jodå,jag gungar gärna jag med.
Vi turas om att putta fart på varann. Efter en stund försvann Vanja bort mot vindskyddet men Jim och jag fortsatte med gungandet. Bäst som vi håller på hör jag Vanja gå och skälla lite på oss. Så här lät det : Här får mamma gå och städa medans ni ungar bara leker. Ni borde minsann hjälpa till så vi får lite ordning här osv.
Vi slutade gunga och fogade oss som snälla barn. Jim högg och jag sågade ved,vi sopade rent från löv runt vindskyddet och vi fick beröm för att vi var så duktiga. Vanja kokade soppa på regnvatten,bark och mossa som hon sedan serverade när vi jobbat färdigt.
Min telefon ringde och det var Sofi som undrade vad vi gjorde. Hon och Toma satt på sin balkong och njöt av solskenet. Hon hade tänkt fråga om vi ville hänga med ut i skogen en stund men där var vi ju redan. Vi bestämde att ta en gemensam dag allihop i helgen istället.
Solen började gå ner efter en stund och det blev kyligare så vi tände en eld ( mest för trevnadens skull ).
När vi tittade på klockan såg vi att vi varit där i tre och en halv timma, och det var dags att dra sej hemåt.
Vi kom hem trötta och nöjda med dagen.
Nu på morgonen kom jag på mej med att sitta och tänka på vilka fina ungar jag har och framför allt på vilken härlig gemenskap vi har i vår familj.
Det är lätt att gnälla på ungarna och allt vad det innebär att ha dom, men jag är så otroligt glad och tacksam att dom finns och vill vara tillsammans med varann och med mej.
Bara så ni vet det mina älskade ungar!
Det var soligt och varmt och vi tänkte njuta av det tillsammans, Jim,Vanja,jag och hundarna. ( vet iofs inte vad hundarna tänkte ). Freja hade en riktigt dålig dag. Hon har fått ett konstigt humör och jag vet inte riktigt vad det beror på. Får väl ringa Mr Millan hehe
Innan vi var framme hade hon nästan drivit mej till vansinne genom att jaga och skälla på precis allting,så efter en stund band jag helt enkelt fast henne och satte mej bredvid tills hon lugnade sej. Kan hundar ha ADHD?
Eller är det kanske jag som har det och påverkar henne? *L*
Iaf så varvade hon ner efter en stund så vi kunde koppla av och gunga. Jodå,jag gungar gärna jag med.
Vi turas om att putta fart på varann. Efter en stund försvann Vanja bort mot vindskyddet men Jim och jag fortsatte med gungandet. Bäst som vi håller på hör jag Vanja gå och skälla lite på oss. Så här lät det : Här får mamma gå och städa medans ni ungar bara leker. Ni borde minsann hjälpa till så vi får lite ordning här osv.
Vi slutade gunga och fogade oss som snälla barn. Jim högg och jag sågade ved,vi sopade rent från löv runt vindskyddet och vi fick beröm för att vi var så duktiga. Vanja kokade soppa på regnvatten,bark och mossa som hon sedan serverade när vi jobbat färdigt.
Min telefon ringde och det var Sofi som undrade vad vi gjorde. Hon och Toma satt på sin balkong och njöt av solskenet. Hon hade tänkt fråga om vi ville hänga med ut i skogen en stund men där var vi ju redan. Vi bestämde att ta en gemensam dag allihop i helgen istället.
Solen började gå ner efter en stund och det blev kyligare så vi tände en eld ( mest för trevnadens skull ).
När vi tittade på klockan såg vi att vi varit där i tre och en halv timma, och det var dags att dra sej hemåt.
Vi kom hem trötta och nöjda med dagen.
Nu på morgonen kom jag på mej med att sitta och tänka på vilka fina ungar jag har och framför allt på vilken härlig gemenskap vi har i vår familj.
Det är lätt att gnälla på ungarna och allt vad det innebär att ha dom, men jag är så otroligt glad och tacksam att dom finns och vill vara tillsammans med varann och med mej.
Bara så ni vet det mina älskade ungar!
Farmors födelsedag ( och lite till )
I torsdags fyllde min farmor 90 år och det gjorde hon med den äran. Det var kalas på em och hon höll noga koll på allt och alla. Naturligtvis glömde jag kameran men jag ska försöka snika in mej på lite bilder genom släkten.
Nils-Åke och Birgitta kanske?
Det roligaste av allt var att Aina kunde vara med och fira. Det hade man knappt vågat tro för ett litet tag sen.
Fadern var också med på kalaset. Jag vet inte vad jag ska säga om det förutom att jag inte riktigt känner honom längre. Det är sorgligt, men vi har inte haft någon kontakt dom senaste tre åren. Så är det bara.
Kalaset avlöpte väl och farmor var glad över det.
Bilder på kalaset kommer vid senare tillfälle om jag har tur.
Långfredagen tog Stefan,Vanja,jag och Freja en tur till kojan. Vi hade inte väntat oss att det skulle vara så mycket snö kvar. Vi sjönk djupt och blött blev det. Vanja svor långa ramsor med jämna mellanrum *L*
Vackert väder i några minuter och sen blev det sämre några minuter. Växlande som det ofta är i april.
Man börjar iaf våga tro att det ska bli varmt och skönt i år.
Här sitter Vanja och jag och värmer oss lite vid elden. Våra kängor hänger på tork och jag lyckades nästan elda upp sulorna hehe
Utanför kojan när vi hade ätit upp korven och värmt oss.
Stefan och Vanja har bestigit ett berg och vilar sej lite i solskenet.
Här njuter vi av solen igen. Inte långt kvar till bilen så vi är hoppfulla.
Vi hade turen att hitta spår från bävern. Vanja tog några bilder och här är en av dem.
Visst är det här ett löfte om vår?
På påskafton tog vi ingen längre runda utan Vanja och jag passade på att hälsa på farmor en stund medans Stefan och Freja tog en sväng i omgivningarna. Efter det lagade vi lite god mat och bara tog det lugnt.
Men på påskdagen var det dags igen. Denna gången lämnade vi Vanja hos min farmor. Vanja var inte pigg på att pulsa i snön igen och farmor tycker det är roligt med sällskap.
Vi tänkte vi skulle hitta ett ställe med lite mindre snö men det blev inte så. hehe
Man får trösta sej med att det är väldigt bra motion och faktiskt tror jag att både Stefan och jag har riktigt bra flås. Det lovar gott inför sommarens vandring.
Här var precis i början och snödjupet såg ju lovande ut *L*
Snön ser inte så djup ut men skenet bedrar. Under snön låg stora stenblock vilket gjorde att man måste röra sej med viss aktsamhet. Man vill ju inte behöva bäras därifrån på bår. Underbart väder var det och ganska ofta satte vi oss och vilade i gasset. Vi fick lite färg båda två.
Här hittade vi ett älgkadaver. Troligen en gamma älg som inte riktigt orkat med den stränga vintern. Benen låg utspridda och det är inte omöjligt att vargen varit där och fått lite mat. Kan tala om att det luktade inte speciellt mycket längre.
En solskensbild. Så här varmt var det!
När vi hade hämtat Vanja hos farmor så åkte vi en sväng till Bosse och Aina. Där blev vi bjudna på fika och det var ju inte dumt efter vandringen. Anita hade bakat väldigt goda bullar som vi tackar för *L*
Just nu ser det bra ut för Aina men läkarna kan inte lova något. Vi kan bara hoppas på det bästa och njuta av nuet.
Annandag påsk var det dags för hemresa. Vi skulle åkt om Karlstad och hälsat på vänner på hemvägen men det blev ont om tid ( som alltid ).
Vi hade ju lovat min mamma att komma förbi där så det blev sent ändå.
Vi kom dit på em och fick riktigt god middag.
Fläskfilé fylld med lök och kantareller. Mums vad gott det var!
Kockan in action. ( min mamma då alltså )
Min plastpappa ute i trädgården. Kan upplysa om att i vanliga fall brukar han ha en sån där mössa med öronlappar. Jodå hehe
Freja till vänster och Alfons ( alias porslinshunden) till höger,roade sej ute den mesta tiden.
Bra med inhägnad trädgård när man har hund.
Nils-Åke och Birgitta kanske?
Det roligaste av allt var att Aina kunde vara med och fira. Det hade man knappt vågat tro för ett litet tag sen.
Fadern var också med på kalaset. Jag vet inte vad jag ska säga om det förutom att jag inte riktigt känner honom längre. Det är sorgligt, men vi har inte haft någon kontakt dom senaste tre åren. Så är det bara.
Kalaset avlöpte väl och farmor var glad över det.
Bilder på kalaset kommer vid senare tillfälle om jag har tur.
Långfredagen tog Stefan,Vanja,jag och Freja en tur till kojan. Vi hade inte väntat oss att det skulle vara så mycket snö kvar. Vi sjönk djupt och blött blev det. Vanja svor långa ramsor med jämna mellanrum *L*
Vackert väder i några minuter och sen blev det sämre några minuter. Växlande som det ofta är i april.
Man börjar iaf våga tro att det ska bli varmt och skönt i år.
Här sitter Vanja och jag och värmer oss lite vid elden. Våra kängor hänger på tork och jag lyckades nästan elda upp sulorna hehe
Utanför kojan när vi hade ätit upp korven och värmt oss.
Stefan och Vanja har bestigit ett berg och vilar sej lite i solskenet.
Här njuter vi av solen igen. Inte långt kvar till bilen så vi är hoppfulla.
Vi hade turen att hitta spår från bävern. Vanja tog några bilder och här är en av dem.
Visst är det här ett löfte om vår?
På påskafton tog vi ingen längre runda utan Vanja och jag passade på att hälsa på farmor en stund medans Stefan och Freja tog en sväng i omgivningarna. Efter det lagade vi lite god mat och bara tog det lugnt.
Men på påskdagen var det dags igen. Denna gången lämnade vi Vanja hos min farmor. Vanja var inte pigg på att pulsa i snön igen och farmor tycker det är roligt med sällskap.
Vi tänkte vi skulle hitta ett ställe med lite mindre snö men det blev inte så. hehe
Man får trösta sej med att det är väldigt bra motion och faktiskt tror jag att både Stefan och jag har riktigt bra flås. Det lovar gott inför sommarens vandring.
Här var precis i början och snödjupet såg ju lovande ut *L*
Snön ser inte så djup ut men skenet bedrar. Under snön låg stora stenblock vilket gjorde att man måste röra sej med viss aktsamhet. Man vill ju inte behöva bäras därifrån på bår. Underbart väder var det och ganska ofta satte vi oss och vilade i gasset. Vi fick lite färg båda två.
Här hittade vi ett älgkadaver. Troligen en gamma älg som inte riktigt orkat med den stränga vintern. Benen låg utspridda och det är inte omöjligt att vargen varit där och fått lite mat. Kan tala om att det luktade inte speciellt mycket längre.
En solskensbild. Så här varmt var det!
När vi hade hämtat Vanja hos farmor så åkte vi en sväng till Bosse och Aina. Där blev vi bjudna på fika och det var ju inte dumt efter vandringen. Anita hade bakat väldigt goda bullar som vi tackar för *L*
Just nu ser det bra ut för Aina men läkarna kan inte lova något. Vi kan bara hoppas på det bästa och njuta av nuet.
Annandag påsk var det dags för hemresa. Vi skulle åkt om Karlstad och hälsat på vänner på hemvägen men det blev ont om tid ( som alltid ).
Vi hade ju lovat min mamma att komma förbi där så det blev sent ändå.
Vi kom dit på em och fick riktigt god middag.
Fläskfilé fylld med lök och kantareller. Mums vad gott det var!
Kockan in action. ( min mamma då alltså )
Min plastpappa ute i trädgården. Kan upplysa om att i vanliga fall brukar han ha en sån där mössa med öronlappar. Jodå hehe
Freja till vänster och Alfons ( alias porslinshunden) till höger,roade sej ute den mesta tiden.
Bra med inhägnad trädgård när man har hund.
