fummelsemlan

I torsdags fyllde min farmor 90 år och det gjorde hon med den äran. Det var kalas på em och hon höll noga koll på allt och alla. Naturligtvis glömde jag kameran men jag ska försöka snika in mej på lite bilder genom släkten.
Nils-Åke och Birgitta kanske?
Det roligaste av allt var att Aina kunde vara med och fira. Det hade man knappt vågat tro för ett litet tag sen.
Fadern var också med på kalaset. Jag vet inte vad jag ska säga om det förutom att jag inte riktigt känner honom längre. Det är sorgligt, men vi har inte haft någon kontakt dom senaste tre åren. Så är det bara.
Kalaset avlöpte väl och farmor var glad över det.
Bilder på kalaset kommer vid senare tillfälle om jag har tur.

Långfredagen tog Stefan,Vanja,jag och Freja en tur till kojan. Vi hade inte väntat oss att det skulle vara så mycket snö kvar. Vi sjönk djupt och blött blev det. Vanja svor långa ramsor med jämna mellanrum *L*


Vackert väder i några minuter och sen blev det sämre några minuter. Växlande som det ofta är i april.
Man börjar iaf våga tro att det ska bli varmt och skönt i år.



Här sitter Vanja och jag och värmer oss lite vid elden. Våra kängor hänger på tork och jag lyckades nästan elda upp sulorna  hehe



Utanför kojan när vi hade ätit upp korven och värmt oss.



Stefan och Vanja har bestigit ett berg och vilar sej lite i solskenet.



Här njuter vi av solen igen. Inte långt kvar till bilen så vi är hoppfulla.



Vi hade turen att hitta spår från bävern. Vanja tog några bilder och här är en av dem.



Visst är det här ett löfte om vår?

På påskafton tog vi ingen längre runda utan Vanja och jag passade på att hälsa på farmor en stund medans Stefan och Freja tog en sväng i omgivningarna. Efter det lagade vi lite god mat och bara tog det lugnt.
Men på påskdagen var det dags igen. Denna gången lämnade vi Vanja hos min farmor. Vanja var inte pigg på att pulsa i snön igen och farmor tycker det är roligt med sällskap.

Vi tänkte vi skulle hitta ett ställe med lite mindre snö men det blev inte så.  hehe
Man får trösta sej med att det är väldigt bra motion och faktiskt tror jag att både Stefan och jag har riktigt bra flås. Det lovar gott inför sommarens vandring.



Här var precis i början och snödjupet såg ju lovande ut *L*



Snön ser inte så djup ut men skenet bedrar. Under snön låg stora stenblock vilket gjorde att man måste röra sej med viss aktsamhet. Man vill ju inte behöva bäras därifrån på bår. Underbart väder var det och ganska ofta satte vi oss och vilade i gasset. Vi fick lite färg båda två.



Här hittade vi ett älgkadaver. Troligen en gamma älg som inte riktigt orkat med den stränga vintern. Benen låg utspridda och det är inte omöjligt att vargen varit där och fått lite mat. Kan tala om att det luktade inte speciellt mycket längre.



En solskensbild. Så här varmt var det!

När vi hade hämtat Vanja hos farmor så åkte vi en sväng till Bosse och Aina. Där blev vi bjudna på fika och det var ju inte dumt efter vandringen. Anita hade bakat väldigt goda bullar som vi tackar för *L*
Just nu ser det bra ut för Aina men läkarna kan inte lova något. Vi kan bara hoppas på det bästa och njuta av nuet.
Annandag påsk var det dags för hemresa. Vi skulle åkt om Karlstad och hälsat på vänner på hemvägen men det blev ont om tid ( som alltid ).
Vi hade ju lovat min mamma att komma förbi där så det blev sent ändå.
Vi kom dit på em och fick riktigt god middag.
Fläskfilé fylld med lök och kantareller. Mums vad gott det var!



Kockan in action. ( min mamma då alltså )



Min plastpappa ute i trädgården. Kan upplysa om att i vanliga fall brukar han ha en sån där mössa med öronlappar. Jodå  hehe



Freja till vänster och Alfons ( alias porslinshunden) till höger,roade sej ute den mesta tiden.
Bra med inhägnad trädgård när man har hund.