Nu får hon vila

I fredags 23/9 kl 15 somnade Aina in.
I nästan 9 månader kastades hon mellan hopp och förtvivlan. Och vi med henne.
Visst är det så att man kan veta, utan att vilja ta in vetskapen.
Det som gör ont stänger man ute.
Jag har nog fortfarande inte tagit till mej att hon är borta. Det kommer ta ett tag.
Jag har en hel del att tacka Aina för. Det beror till väldigt stor del på hennes engagemang att jag har fått så fin kontakt med släkten på pappas sida igen.

Nu går tankarna till Bosse och hur han ska klara det här.
Önskar att jag var närmare.

Flickan från ovan

Är nästan aldrig här numera. Blir väl mer framåt hösten när kvällarna blir långa och mörka. Vill bara ge ett litet filmtips.
Vill ni se en film med spänning,varvat med sorg och skönhet så har jag ett tips.
Dottern och jag såg en film som heter - Flickan från ovan.
För en gång skull lyckades jag hitta en film som påverkade mej och som stannade kvar i tankarna.
Min dotter vill sälja jultidningar här i stan men jag vågar inte släppa iväg henne. Nu kunde hon förstå varför. Filmen är från 15 år så egentligen borde hon inte fått se den,men den var befriad från snaskiga detaljer och hon har inte fått några allvarliga men vad jag har märkt *L*
Jag,Stefan och Freja var ute och vandrade längs höga kusten i juni. Förhoppningsvis får jag tummen ur och sätter in lite bilder här så småningom.
Vi tog barnen med och vandrade lite längs Bergslagsleden med senare under sommaren. Kommer nog bilder på det med vad det lider. Nu ska jag rusa igen,men jag återkommer.
Hej hopp!

RSS 2.0