lekfullt
Igår eftermiddag packade vi ryggsäcken med lite fika och stack upp till släng-gungan vid vindskyddet ( Narnia som jag nämnt tidigare).
Det var soligt och varmt och vi tänkte njuta av det tillsammans, Jim,Vanja,jag och hundarna. ( vet iofs inte vad hundarna tänkte ). Freja hade en riktigt dålig dag. Hon har fått ett konstigt humör och jag vet inte riktigt vad det beror på. Får väl ringa Mr Millan hehe
Innan vi var framme hade hon nästan drivit mej till vansinne genom att jaga och skälla på precis allting,så efter en stund band jag helt enkelt fast henne och satte mej bredvid tills hon lugnade sej. Kan hundar ha ADHD?
Eller är det kanske jag som har det och påverkar henne? *L*
Iaf så varvade hon ner efter en stund så vi kunde koppla av och gunga. Jodå,jag gungar gärna jag med.
Vi turas om att putta fart på varann. Efter en stund försvann Vanja bort mot vindskyddet men Jim och jag fortsatte med gungandet. Bäst som vi håller på hör jag Vanja gå och skälla lite på oss. Så här lät det : Här får mamma gå och städa medans ni ungar bara leker. Ni borde minsann hjälpa till så vi får lite ordning här osv.
Vi slutade gunga och fogade oss som snälla barn. Jim högg och jag sågade ved,vi sopade rent från löv runt vindskyddet och vi fick beröm för att vi var så duktiga. Vanja kokade soppa på regnvatten,bark och mossa som hon sedan serverade när vi jobbat färdigt.
Min telefon ringde och det var Sofi som undrade vad vi gjorde. Hon och Toma satt på sin balkong och njöt av solskenet. Hon hade tänkt fråga om vi ville hänga med ut i skogen en stund men där var vi ju redan. Vi bestämde att ta en gemensam dag allihop i helgen istället.
Solen började gå ner efter en stund och det blev kyligare så vi tände en eld ( mest för trevnadens skull ).
När vi tittade på klockan såg vi att vi varit där i tre och en halv timma, och det var dags att dra sej hemåt.
Vi kom hem trötta och nöjda med dagen.
Nu på morgonen kom jag på mej med att sitta och tänka på vilka fina ungar jag har och framför allt på vilken härlig gemenskap vi har i vår familj.
Det är lätt att gnälla på ungarna och allt vad det innebär att ha dom, men jag är så otroligt glad och tacksam att dom finns och vill vara tillsammans med varann och med mej.
Bara så ni vet det mina älskade ungar!
Det var soligt och varmt och vi tänkte njuta av det tillsammans, Jim,Vanja,jag och hundarna. ( vet iofs inte vad hundarna tänkte ). Freja hade en riktigt dålig dag. Hon har fått ett konstigt humör och jag vet inte riktigt vad det beror på. Får väl ringa Mr Millan hehe
Innan vi var framme hade hon nästan drivit mej till vansinne genom att jaga och skälla på precis allting,så efter en stund band jag helt enkelt fast henne och satte mej bredvid tills hon lugnade sej. Kan hundar ha ADHD?
Eller är det kanske jag som har det och påverkar henne? *L*
Iaf så varvade hon ner efter en stund så vi kunde koppla av och gunga. Jodå,jag gungar gärna jag med.
Vi turas om att putta fart på varann. Efter en stund försvann Vanja bort mot vindskyddet men Jim och jag fortsatte med gungandet. Bäst som vi håller på hör jag Vanja gå och skälla lite på oss. Så här lät det : Här får mamma gå och städa medans ni ungar bara leker. Ni borde minsann hjälpa till så vi får lite ordning här osv.
Vi slutade gunga och fogade oss som snälla barn. Jim högg och jag sågade ved,vi sopade rent från löv runt vindskyddet och vi fick beröm för att vi var så duktiga. Vanja kokade soppa på regnvatten,bark och mossa som hon sedan serverade när vi jobbat färdigt.
Min telefon ringde och det var Sofi som undrade vad vi gjorde. Hon och Toma satt på sin balkong och njöt av solskenet. Hon hade tänkt fråga om vi ville hänga med ut i skogen en stund men där var vi ju redan. Vi bestämde att ta en gemensam dag allihop i helgen istället.
Solen började gå ner efter en stund och det blev kyligare så vi tände en eld ( mest för trevnadens skull ).
När vi tittade på klockan såg vi att vi varit där i tre och en halv timma, och det var dags att dra sej hemåt.
Vi kom hem trötta och nöjda med dagen.
Nu på morgonen kom jag på mej med att sitta och tänka på vilka fina ungar jag har och framför allt på vilken härlig gemenskap vi har i vår familj.
Det är lätt att gnälla på ungarna och allt vad det innebär att ha dom, men jag är så otroligt glad och tacksam att dom finns och vill vara tillsammans med varann och med mej.
Bara så ni vet det mina älskade ungar!
Kommentarer
Trackback
