fummelsemlan

Nu är vi hemma igen efter 7 nätter i tält och vi har haft tur med vädret IGEN. Det nya tältet vi köpte håller stora myggor ute och det var rena turen att det inte fanns knott ,för då hade vi nog fått åka hem med en gång. Vi styrde resan mot Karlstad först för att överlämna kaninen och bara glädjen i barnaögon kan vara värd en sådan trång resa. Efter prat,lek och fika så packade vi in oss i bilen igen,utan kanin,och körde för att leta reda på en bra camping. Den första vi kom till påminde om en nyslagen åker och såg allmänt tråkig ut så vi vände och körde upp mot Fryken. Vi hamnade på Fryken-badet och där var otroligt vackert i solnedgången. Vi klev bestämt ur bilen allihop och letade upp en bra plats och när vi hittat en så fick små barn och hundar återvända till bilen för att söka skydd mot myggen. Jag och Jim (sonen) skyndade oss så mycket vi kunde att hitta rätt pinnar till rätt plats. Det var första gången vi slog upp det tältet och det var mörkt och stickigt bland myggen men till slut kunde vi glädja oss åt att det var hyfsade sovplatser och ett oväntat stort rum i mitten av tältet.



Såhär såg det ut andra dagen efter att Jim puttat mej i sjön  hehe



Men vilken vacker plats det var och vilken tur vi har med vädret på våra resor och äventyr.

Andra kvällen kom vännerna från karlstad på besök. Vi skulle grilla och efter ett evigt blåsande på glöden så blev det till slut korv och hamburgare. Sen ville tjejerna gå ner till vattnet så det gjorde vi.
Efter andra natten så packade vi ihop våra pinaler och åkte mot släkten och Karlskoga. Det är alltid lika roligt att "komma hem". På något sätt kommer det alltid vara hemma,vart jag än hamnar. Jag har ju i flera år haft funderingar på att flytta uppåt igen men i så fall lutar det åt Örebro. Det är en lite mer lagom stad på något vis. Inte minst med tanke på arbetstillfällen. Men det är en senare fråga.
Väl framme där slog vi upp tältet på baksidan av min farbror Bosses trädgård och vi blev välkomnade med nybakat bröd. Aina är oslagbar i köket så jag tror jag gick upp flera kg på några dagar *L*
Det blev mycket mat och mycket prat. När man ses i genomsnitt en gång/år så blir det en del att ventilera. Farmor träffade jag också några ggr och jag tycker aldrig hon förändras. Hon har sett likadan ut sen jag var liten. Visst är det konstigt?



Här sitter hon på verandan hos Bosse och Aina.


Här är Aina och mitt kusinbarn Simon. Han vill inte gärna vara med på bild men jag smög lite.



Det här är Helena som är Simons mamma,tillika min kusin Roberts fru



Farbror Bosse till vänster och Robert till höger. Här hade vi grillat och fortsatte nu med lite dricka i olika varianter. Robert som är en brumbjörn både inuti och utanpå säger plötsligt : nu ska jag skrämme hunn. Det gjorde han. Han hoppade upp en bit och damp sedan ner på stolen som i sin tur damp ner på verandagolvet. Det var inte bara hunn han skrämde. Jag ångrar starkt att jag inte vara beredd med filmkamera. hehe  Nej,det blev inga personskador,bara en del materiella.
Hundarna stortrivdes också. Dom njöt i fulla drag av att ha en stor trädgård att rusa runt i.



Det tar på krafterna *L*



Freja hittade skugga. Hon höll sej hellre på gräset där hon fick lite skugga och lugn från Falco (valpen)

På väg hem hälsade vi på min mamma och styvfar ( det låter inget vidare men han är en bra sån) och inte ens där fanns det knott så vi slog läger på deras gräsmatta en natt också och vaknade med sjö-utsikt. Vilken plats det är när det bara inte än en massa knott.
Tiden går fort när man har roligt och nu är vi hemma igen. Det regnar men det är helt ok. Vi har haft tur som sagt var och hunnit med mycket denna sommaren.
Nu är det Ljungbydagarna så det kanske blir nån öl i helgen. Om jag orkar *L*