Vi gå över daggstänkta berg fallera...
Nu har vi fullföljt vandringen som var helt fantastisk på alla sätt. Alla var taggade och alla hjälptes åt med det som skulle göras. Det var till största delen perfekt väder för att vandra. inte för varmt och inte för kallt. Inte så väldigt blött heller faktiskt, med undantag av sista förmiddagen men då gjorde det ju inte så mycket. Det som blev tröttast var faktiskt Freja vilket gjorde att jag beslöt att befria henne från väskorna(som iofs inte var tunga) den tredje dagen. Hon lärde sej väldigt fort att om hon bara kom in i tältet så fick hon vila sen. Troligen sprang hon bort en massa energi i onödan på egna irrfärder runt omkring oss när vi gick. Tack och lov skötte sej båda hundarna exemplariskt och försökte inte ens jaga får vilket förvånar mej. Dotterns pojkvän Toma stannade vid ett fårhägn och frågade ett får där om han fick slakta det. Svaret kom genast från resten av flocken: Nääää! Något vi skrattade åt i två dagar. Vi tog lite bilder också.
Den här bilden tog vi precis i början på vandringen. Det blev så att vi utgick från Otterbergets camping några km från Hova. Det hela började med en diger uppförsbacke som verkligen fick oss att tvivla på om vi skulle klara av det hela.
Efter ett par timmar kom vi fram till en strand där vi åt lite lunch och sedan fortsatte. Det var otroligt vackert !
En missräkning dock med det fina gasolköket. Det visade sej att när man skuvade på det så sprutade gasolen åt alla håll så vi fick lägga undan det och göra upp eld på stranden istället. Det var eld som gällde resten av vandringen men det gick bra det med när vi vant oss.
När vi gått en bit längs stranden så hittade vi en kräfta. Något som storligen intresserade Fille. Han var mycket nyfiken och samtidigt vettskrämd så vi fick oss några goda skratt. Hade det varit fler kräftor så kanske vi hade fått god kvällsmat istället. hehe
Efter en lång vandring och ganska mycket vind så slog vi upp tälten på en tomt nära sjön. Det såg inte ut att ha varit någon där på ett bra tag och vi var försiktiga för att inte störa någon. Det var enda stället vi hittade när tröttheten övermannade oss.
Det var så många vackra vyer men tyvärr krånglade kameran en hel del. Här är en av dom iaf.
Jim och Freja begrundar. Toma (dotterns pojkvän) påstod att under kriget stängde man in krigsfångar i såna där lådor. 25-30 stycken. Kineser tillade han efter att ha tänkt en stund hahaha
Vilopaus efter att vi gått vilse några extra km. Ingen vilsegång vi ångrade eftersom vi fick många fina upplevelser på vägen. Det här var nog dock den tröttaste dagen och gossarna hade ont i fötterna.
Belöningen kom när vi hittade nästa lägerplats! På stranden i Gottbol. Det var en underbart vacker solnedgång och vi satt så länge vi orkade och njöt av den och grillad korv. Det är lite konstigt för jag kände inte en enda gång under hela vandringen att jag var riktigt hungrig. Jag trodde det skulle bli tvärt om. Det kan ju ha varit så att jag var för trött. Äta måste vi ju ändå och när maten väl var färdig så gick det ner lätt.
Förmiddagen den tredje dagen kom vi till den här platsen och hade jag inte vetat bättre så hade jag nog tittat efter krokodiler. Man blir så fylld av vackra upplevelser så man kan knappt ta in det man ser.
Som sagt var så fanns det mycket att se.
Mm fint var det
Här stannade vi några minuter och vilade på Herberts ängar. Skrev några ord i gästboken gjorde vi också.
Hundarna lärde sej med tiden att stanna och vila när vi gjorde det.
Lite oväntade inslag i bilden. Två lamor som stod och undrade vilka vi var.
Man kan leva vidare även om man känner sej tom inuti ibland *L*
Helt ihåligt var det här.
Det fanns många ställen jag skulle kunna tänka mej att stanna på i all evighet. Det här var ett sånt.
Törstiga hundar och ägare blev det. Då får man dela med sej av vattnet.
Sista kvällen innan vi kom fram till Otterberget igen fick vi hjälp av Doris att hitta denna underbara plats ( tack Doris). Vi fick hyra in oss hos Ninni och använda dusch ( jippi) och kök där. Det fanns också en brygga med inbyggd eldstad och där satt vi den här helt vindstilla kvällen tills ögonen nästan föll ihop av sej själva. Killarna metade lite utan att få nåt på kroken men man kunde se att det var aktivitet i vattnet.
Jag är nog lite fascinerad av vatten men visst är det rofyllt.
Tillbaka på campingen. Som sagt var så var det blött sista etappen ,men vi hade tur och fick hyra husvagn med förtält och här sitter vi nu och väntar på att bli torra och varma.
En trött hund i förtältet. Hon var hela tiden noga med att ligga så hon hade uppsikt över "flocken". En instinkt som verkligen kom till sin rätt när vi var ute på okänd mark.
Midsommar utanför vagnen och vi är lite mer utvilade.
Vad säger man? Det var underbart och vi hade allihop gärna fortsatt vandra ett tag till. Vi kommer snart att göra fler vandringar. Det är vi rörande överrens om :=)
Den här bilden tog vi precis i början på vandringen. Det blev så att vi utgick från Otterbergets camping några km från Hova. Det hela började med en diger uppförsbacke som verkligen fick oss att tvivla på om vi skulle klara av det hela.
Efter ett par timmar kom vi fram till en strand där vi åt lite lunch och sedan fortsatte. Det var otroligt vackert !
En missräkning dock med det fina gasolköket. Det visade sej att när man skuvade på det så sprutade gasolen åt alla håll så vi fick lägga undan det och göra upp eld på stranden istället. Det var eld som gällde resten av vandringen men det gick bra det med när vi vant oss.
När vi gått en bit längs stranden så hittade vi en kräfta. Något som storligen intresserade Fille. Han var mycket nyfiken och samtidigt vettskrämd så vi fick oss några goda skratt. Hade det varit fler kräftor så kanske vi hade fått god kvällsmat istället. hehe
Efter en lång vandring och ganska mycket vind så slog vi upp tälten på en tomt nära sjön. Det såg inte ut att ha varit någon där på ett bra tag och vi var försiktiga för att inte störa någon. Det var enda stället vi hittade när tröttheten övermannade oss.
Det var så många vackra vyer men tyvärr krånglade kameran en hel del. Här är en av dom iaf.
Jim och Freja begrundar. Toma (dotterns pojkvän) påstod att under kriget stängde man in krigsfångar i såna där lådor. 25-30 stycken. Kineser tillade han efter att ha tänkt en stund hahaha
Vilopaus efter att vi gått vilse några extra km. Ingen vilsegång vi ångrade eftersom vi fick många fina upplevelser på vägen. Det här var nog dock den tröttaste dagen och gossarna hade ont i fötterna.
Belöningen kom när vi hittade nästa lägerplats! På stranden i Gottbol. Det var en underbart vacker solnedgång och vi satt så länge vi orkade och njöt av den och grillad korv. Det är lite konstigt för jag kände inte en enda gång under hela vandringen att jag var riktigt hungrig. Jag trodde det skulle bli tvärt om. Det kan ju ha varit så att jag var för trött. Äta måste vi ju ändå och när maten väl var färdig så gick det ner lätt.
Förmiddagen den tredje dagen kom vi till den här platsen och hade jag inte vetat bättre så hade jag nog tittat efter krokodiler. Man blir så fylld av vackra upplevelser så man kan knappt ta in det man ser.
Som sagt var så fanns det mycket att se.
Mm fint var det
Här stannade vi några minuter och vilade på Herberts ängar. Skrev några ord i gästboken gjorde vi också.
Hundarna lärde sej med tiden att stanna och vila när vi gjorde det.
Lite oväntade inslag i bilden. Två lamor som stod och undrade vilka vi var.
Man kan leva vidare även om man känner sej tom inuti ibland *L*
Helt ihåligt var det här.
Det fanns många ställen jag skulle kunna tänka mej att stanna på i all evighet. Det här var ett sånt.
Törstiga hundar och ägare blev det. Då får man dela med sej av vattnet.
Sista kvällen innan vi kom fram till Otterberget igen fick vi hjälp av Doris att hitta denna underbara plats ( tack Doris). Vi fick hyra in oss hos Ninni och använda dusch ( jippi) och kök där. Det fanns också en brygga med inbyggd eldstad och där satt vi den här helt vindstilla kvällen tills ögonen nästan föll ihop av sej själva. Killarna metade lite utan att få nåt på kroken men man kunde se att det var aktivitet i vattnet.
Jag är nog lite fascinerad av vatten men visst är det rofyllt.
Tillbaka på campingen. Som sagt var så var det blött sista etappen ,men vi hade tur och fick hyra husvagn med förtält och här sitter vi nu och väntar på att bli torra och varma.
En trött hund i förtältet. Hon var hela tiden noga med att ligga så hon hade uppsikt över "flocken". En instinkt som verkligen kom till sin rätt när vi var ute på okänd mark.
Midsommar utanför vagnen och vi är lite mer utvilade.
Vad säger man? Det var underbart och vi hade allihop gärna fortsatt vandra ett tag till. Vi kommer snart att göra fler vandringar. Det är vi rörande överrens om :=)
Kommentarer
Trackback
