Lite om hunden med

Nu går det framåt med lydnaden. Vi har lyckats uppnå någon form förståelse. Jag ropar och låter skitlycklig och hon kommer rusande rakt in i mina knän. Jag är gladast när hon inte har en stor pinne i munnen. Hon också förmodligen. Men allra gladast är jag att hon överhuvudtaget kommer när jag ropar. Det är ett stort och viktigt steg framåt och nu känns det genast mycket lättare. Jag vågar tom släppa henne lite i parken men det är under noggrann uppsikt. Hon är ju stor och kan nog skrämma en och annan hundrädd person om hon kommer rusande. Koppelträningen går också bra men där krävs lite mer jobb innan jag är nöjd. Hon vet vad som förväntas men ibland kan hon bara inte bärga sej innan vi är framme vid skogen tex. Hon vet ju hur kul det är där och det är bråttom bråttom  hehe
Vi var vid Bolmen och fikade i helgen och då matade vi änderna med bröd. Det tyckte hon var riktigt onödigt så hon skyndade sej att sno det innan dom hann fram men hon rör dom inte och det känns bra.
Jag tror jag har haft tur med valet av hund. Ibland ska man ha det också *L*

Kommentarer
Postat av: Ronny

du och hunden gör de jätte bra,kul att du kan lägga ner lite tid på vovven,kommer att betala sig,,mvh Ronny

2009-05-20 @ 19:57:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0